Om att våga ta risker

När jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Åland så började jag leta jobb, och fick ett. Jag började där den 1 september, men insåg väldigt fort att jag inte alls trivdes där. Det var inte mitt sätt att jobba och jag mådde dåligt varje dag, före, under och efter jobbet.

Jag funderade fram och tillbaka vad jag skulle göra. Jag ville inte arbeta kvar på en arbetsplats där jag inte alls trivdes, men jag kunde ju inte heller bara säga upp mig. Jag måste ju ha ett jobb! Jag har ju hyra som ska betalas, lån som ska amorteras och hundar som ska ha mat och omsorg.
Dock så är ju vårdbranschen väldigt tacksam på det viset att det finns allt som oftast jobb, bara man är villig att ta alla dom där passen som ingen annan vill ha och kanske hoppa runt på flera olika ställen för att få ihop tillräckligt mycket pengar för att klara vardagen.

Jag valde till sist att ta risken. Jag sa upp mig efter bara en månad. Utan ett annat jobb i bakfickan. Jag hade ju ändå två veckors uppsägningstid så jag hade lite tid att leta annat. Efter första den veckan blev jag sjuk, och låg däckad i 2 veckor. Lite skönt tyckte jag att det var, för jag slapp ju gå till det jobbet som fick mig att må så dåligt. Men jag hade varken ork eller tid (eller ja, tid hade jag ju nog när jag bara låg hemma, men jag kunde inte ta mig nånstans när jag var så krasslig) att leta annat jobb.

Jag var på ett par arbetsintervjuer, men fick inte jobben. Jag fick ett jobb men valde att inte ta emot det då det inte kändes rätt (varför byta från ett dåligt jobb till ett annat liksom). Jag ringde runt till flera olika arbetsplatser på Åland och erbjöd mig ställa upp som inhoppare.

I ungefär en vecka hann jag vara arbetslös. Sen blev jag erbjuden ett kort vikariat som förlängdes till årets slut. Kort därefter blev jag erbjuden ett vikariat som skulle räcka lika länge som vikariatet på min första arbetsplats, där jag inte trivdes, hade gjort.

På min nuvarande arbetsplats trivs jag superbra. Jag har trevliga arbetskamrater, sättet att arbeta på faller mig i smaken och det är roligt att gå till jobbet varje dag! Tänk om jag inte hade tagit den där risken? Då hade jag varit kvar på en arbetsplats jag inte gillade och säkert mått fruktansvärt dåligt. Våga ta risker och lita på magkänslan!